(Translation: Ervik Cejvan)
Björn Gunnarsson, Helsingborgs Dagblad:
“The plays of Institutet, with the themes of sexual desire and power, are based on certain theory. The perversion-performance of Institutet attempts to surmount the consuming excess of power between the desiring subject (male) and the desired object (female). (…) At the performance of Woman of Institutet the audience is divided between the lady and the gentlemen sides so that we are able to gaze at each other as objects across the arena stage. There is an explicit scenario viewing a man with a swine mask (symbolism at the kindergarten level) who fantasizes of a porn dream. We are invited by a landlordish guy to participate in a gangbang party with the hostess and the maiden. The hostess strikes a pose of a Courbet model at the sofa but keeps her panties on. The audience is confronted, but there is no revolutionary revelation in spite of the orgiastic naked wrestling at the floor.”
Theresa Benér, Svenska Dagbladet:
“Drawing on the theories of Jacques Lacan the woman is projected as a product, a symptom, of male desire to realise himself through female being a phallus. The woman is an instrument, orchestrated by the male; the male gaze contains her becoming. The art director of Institutet, Andres Carlsson, sees a parallel to this in the theatre. The piece and the roles are created inviting the audience to participate in a structure where the events are viewed on the stage. Thus everyone is involved in a game between being the subject and the object. The invisible rules and hierarchies of identity formations of the role-play, where effectively each one is the hostage of the other, has been investigated for years now in Anders Carlsson’s performances. (…) The main character of the play is a charismatic and chatty gentleman and his fascistic nephew. The body of the performance is beyond all doubt represented by a lengthy sequence of sexualized, spastic and convulsive choreography of Vivianne Sobottke and Andriana Seecker. The host (Werner Metha), attired only with a sheepskin, throws himself in the naked orgiastic snake pit. The whole movement is amplified by pounding, vibrating ambiental soundscapes and electronic music by Andreas Catjar. (…) Personally I feel surprised that the audience is not invited to interpret own experiences of the staged happenings. One is rather sitting as a helpless symptom in the predetermined worldview of Institutet. The audience is, to put it like that, reduced to audience.
Samples from Malmö audience:
“att vi i publiken delades upp i män och kvinnor och sattes mittemot varandra var först kul och lite spännande men när de kvinnliga dansarna blev så mycket objekt på scenen, alltså klädde av sig och spelade ut rent sexuellt – då blev jag obehagligt medveten om min egen blick…det kändes som om kvinnorna på andra sidan studerade hur jag tittade…därför gjorde jag ett “stoneface” och försökte uttrycka så lite som möjligt… men inom mig pågick ett drama, jag är helt svettig” (Man 35år)
“det är inte ok att tvinga publiken att definiera sig i termer av manligt eller kvinnligt, det finns många som inte vill ha det så, och som försöker leva annorlunda och alternativt, även om jag fattar poängen, alltså att ni vill visa på hur det är i samhället. jag var på Ribersborgs Kallbadhus nyligen och där är det ju samma sak, det är ju så självklart att vi accepterar normerna och går in i “rätt dörr”, antingen är man eller kvinna, och självklart har det konsekvenser att vi hela tiden måste definiera oss enligt dessa mönster…men jag vet inte…här kändes det plötsligt så obehagligt…” (kvinna 45 år)
“det kändes som en excorcism – det var otroligt vackert och kraftfullt – inte minst kvinnornas spel, männen gick ju mest omkring och pratade – det var som om det hysteriska dansandet och den höga musiken ville driva ut nåt – jag blev väldigt berörd men jag kan inte sätta namn på vad jag känner – måste nog smälta det här en tid men jag skulle gärna vilja kunna säga vad jag känner – lite frustrerande faktiskt” (kvinna 25 år)